Jag e int bitter ja.

Inte det minsta, inte alls faktiskt.

Medan min älskade man har åkt först till Gbg för premiärmatch i handbollsallsvenskan, för att sedan dra vidare till Stockholm och sova på hotell i ny bäddad säng, äta hotellfrukost osv så är jag hemma i vår 44 kvm stora lägenhet med våra fantastiska barn. I eftermiddag/kväll har jag jagat prinsen runt lekplatsen, torkat kiss från golvet, tagit ner prinsen från fönsterbrädan 15 ggr, hållt på söva barnen i 1½ timma, duschat i iskallt vatten. Men äskling jag e inte bitter jag. Spring du runt och slåss om en liten boll för att sedan koppla av på hotell så håller jag ställningarna här hemma.



Klart coolaste cykeln i stan!! E bor på denna, snart har rumpan fastnat på limpan....



Kolla in hans min, fullt medveten om att han inte får vara på bordet....

Allvarets stund

I närtid har det hänt tragiska saker och sänder här tankar till drabbade familjer;

Skolmassakern i Finland
11-åriga flickan som omkom i en ridolycka här i blekinge

Klockan på mobilen är för liten?!

Jag har världens bästa mamma som väldigt sällan blir arg. Dock så kan hon reta upp sig för väldigt små, obetydelsefulla saker:

Mamma: Jag ska skicka tillbaka min mobil

Jag: Va!?!

Mamma: Den förbannade dumskallen har inte ringt upp ännu

Jag: Vem??

Mamma: Fredrik

Jag: Fredrik!?!

Mamma: Ja, jag hade två kriterier på en ny mobil; en hyfsad kamera och att man kunde ställa om klockan så den blir större. Skulle inte klockan gå att förstora så skulle jag bara kontakta honom.

Jag: Jaha, antar att klockan inte gick att förstora

Mamma: Nej, klockan är ju mindre än på min gamla mobil. Jag ser ingenting! Han skulle ringa upp på eftermiddagen.

Jag: Det har han inte gjort??

Mamma: Nej, den förbannade dumskallen.

Jag: Men mamma, det kanske kom upp viktiga saker som gick före ditt ärende.

Mamma: Som vaddå?!

Vetgirig

E: Är det flicka som träffar pojke eller pojke som träffar flicka??
Jag: Det är olika, pojke kan träffa pojke och flicka kan träffa flicka också!

Lång tystnad.

E: Va!!?

Mycket har du kvar att lära lilla älsklingen...

Anfådd i axlarna när man springer..

Kan man vara det? Jo, jag kan...

Beror antingen på otroligt smal hals som inte orkar skumpa runt på axlarna eller vääääldigt grova axlar; föredrar sista alternativet                                                                         


Handbollsgräsänka..

.. är jag ju förstås.. Tack snälla älskling för rättelsen, du är ju bara på träningen (typ sju kvällar i veckan) och inte död.

Cops

Genomgår nu min sedvanliga kvällsrutin som handbollsänka; middag, utevistelse, bada barnen, bollibompa, prinsen välling, prinsen sova, läsa för E, E sova.. Sedan händer det- sätta på TV:n och se på Cops som startar 19.00- heja Amerika och jag måste ju faktiskt få en inblick i vad som komma skall??! Eller??! Kanske en del iallafall eller förmodligen inte alls vad vet jag...

Efter middagen var vi som sagt ute en stund och gick förbi ICA för att handla lite. Prinsen som har slagit sig i ansiktet (för andra gången i sitt 15 månder gamla liv) riktigt illa sitter som vanligt och studsar runt i vagnen då vi måste stå stilla säkert i 23,5 s. Dessutom vinkar han förstås helt frenetiskt och försöker forma det otroligt komplexa ordet hej till kassörskan. Han lyckas så där, men sammankopplingen mellan hans eejee ejjje (hej hej) och vinkningarna gör ju att de flesta kan lista ut vad han menar. I alla fall så måste ju även kassörskan påpeka hans näsa och frågor helt sonika lille Prinsen, som kanske hellre ser ut som två år men däremot talar som en 8 månaders, "vad ha du gjort på näsan" och pedagogisk som hon är pekar hon även på sin näsa och väntar ivrigt på svar från Prinsen. Han tittar på henne en liten stund, skiner upp som en sol, vinkar frenetiskt och säger eeheej eehe... Vad förväntar vi oss av honom? Frågar man honom var hans näsa är börjar han klappa händerna och skratta?! Jaja han vet iallafall var snoppen sitter om man frågor honom, dessutom gör han alltid något märkligt ljud då han hittat snoppen- ihhhiihhhiiiiiiiii.. Heja Prinsen.

Dagens fråga; Hur kan man lägga en seniorträning i handboll klockan 16.30 då de flesta i laget jobbar heltid??! Vad hände med våra heliga middagar?! Men Stoffs potatisen hann nästan bli klar iallafall...


Mamma, fru, dotter, barnbarn, norrlänning, förvirrad, envis..

.... beskriver väl ganska bra vem jag är. Efter påtryckningar från älskade Josefinfin om bloggning så gör vi ett försök till uppstart.

Helgen helt fantastisk; Lilleman på ett tåg, Köpenhamn, Tivoli, Jonna "mästaren på att plocka gosedjur ur en maskin", Kryckan, Malin och Josefinfins aptit för karuseller, Johans ickeaptit på karuseller, min helt skräckslagna min på fotot som togs vid en karusell... Dannes fantastiska pedagogik med mina barn, sova fyra stycken på två madrasser (på vilken madrass tror ni mina barn ville sova??!), kålpudding..


Sämst; Karl-Henriks frånvaro
Bäst; hemresan slår allt- videokamran, hysteriskt trötta och botox kvinnan med solglasögon som castade modeller ombord (ingen av vårt sällskap lyckades dock fånga hennes intresse...)

I veckan är jag som vanligt Handbollsfru plus att Stoffs dessutom skall utbildas i Stockholm; trodde Karlskrona var metropol för allt- vilken miss....

Välkommen till min nya blogg!


Nyare inlägg
RSS 2.0