frunordholm

Många har nog hört mig klaga på min deformerade kropp (efter graviditeterna). Det är bröst som hänger, en mage med så mycket skinn att man skulle kunna donera till en hel kropp som behöver hudtransplantation, bristningar både här och där. Sist men inte minst oförmågan att hålla tätt vid nysningar, hostningar, skrattattacker och ja en rad andra tillfällen också. Idag påmindes jag om att allt är värt det då E kom fram och visade mig sin teckningen som hon skall ge farfar Uno vid hans begravning, Uno har hon stavat själv...