Denna gång berodde det faktiskt INTE på slarvighet
Idag kom jag inte in i lägenheten. Näe, spännande kan man lugnt säga. Nyckeln gick i låset, men tror ni att det gick att vrida runt? Icke, sa Nicke. Panik. Jag känner ingen Byggare Bob i denna stad. E superkissnödig och Prinsen superhungrig. Dessutom hade han så fint hittat grannens ringklocka i precis lagom prinsenhöjd. Sjukt svettig. Tillslut hittade jag ett journummer när jag var lagom uppjagad. Puckot som svarade:
Journumret: Jouren
Jag: Behöver hjälp. Nyckeln sitter fast.
Journumret: Går den inte att vrida runt?
Jag: (Grattis, megapucko då hade jag för f*n inte ringt utan gått in från trappuppgången som ekar mest i hela stan) Nej.
Journumret: Vill du att jag skickar någon på en gång?
Jag: (Nej, men jag kan låta E kissa i trappuppgången, Prinsen får äta löven som E plockade och dessutom låta dem skrika 300 dB i några timmar) Tack det vore väldigt vänligt!
Journumret: Jouren
Jag: Behöver hjälp. Nyckeln sitter fast.
Journumret: Går den inte att vrida runt?
Jag: (Grattis, megapucko då hade jag för f*n inte ringt utan gått in från trappuppgången som ekar mest i hela stan) Nej.
Journumret: Vill du att jag skickar någon på en gång?
Jag: (Nej, men jag kan låta E kissa i trappuppgången, Prinsen får äta löven som E plockade och dessutom låta dem skrika 300 dB i några timmar) Tack det vore väldigt vänligt!
Kommentarer
Trackback
