Galna, vilda barn!
Jag har ibland tre barn, E, Prinsen och min käre man. Vädret i dag i Karlskrona- ej så oväntat så regnar det. Detta innebär att vi är dömda till att vara inomhus (säkert någon som tycker att man kan vara ute trots lite piss från himlen, men du har inte varit i Karlskrona. Här blåser det småspik och till och med min välfödda dotter har problem att hålla båda fötterna i backen då det blåser. Därför är vi inomhus.) Stoffe leker "stillsamt" med barnen:
Stoffe: E nu ska du gör något som kallas brutal bänk.
E: Oki, vad e det?
Stoffe: Lägg dig här i pappas knä med överkroppen ner mot golvet och så drar du dig upp.
E: Pappa, pappa jag kan inte. Jag e för liten.
Stoffe: Kämpa!!!
Bra Stoffe att du börjar med fysisk aktivitet, men vänta typ 10 år med brutal bänk...
Vid dessa små stunder av alldeles för mycket innestängd energi brukar jag ta fram denna bild och tänka tillbaka på en kort (super, mikro kort förvisso om jag tänker till) period av stillhet och lugn:
